Magisk konsertkväll i Konsthallen


Hundratalet personer valde konsertkväll i Konsthallen före Melodifestivalen och tv-soffan. På scenen i Konsthallen låg den stora röda matta utrullad. En matta som Tomas Andersson Wij tog plats på strax efter klockan åtta. Trotts att turnén heter ”Ensam på scen" har Tomas tagit sällskap i Karlskrona. Fint sällskap. På scen stod hela fyra akustiska gitarrer och dessutom en stor svart flygel.

Tomas inledde konserten med att köra "En hel värld inom mig” a cappella följt av ”Du skulle tagit det helt fel” och ”Spår”. Första set bjöd på åtta låtar innan Tomas avslutade setet med "Ikväll har du en vän i Malmö”.

Andra set inleddes med "Sturm Und Drang”, ”Hälsingland” och ”Sanningen om dig”. Sedan gjorde Tomas en magisk och nästan åtta minuter lång version av ”So Long” följt en nästan ännu mer magisk version av ”Vågor”. Från början skriven av Gayle Caldwell.

Tomas tackade för sig efter två och en halv timme med ”Nu dör en sjöman” och bjöd sedan på två extranummer. Först en vacker version av ”Evighet” och allra sist, precis som han började, a cappella på scenkanten, en sakral och vacker ”Där får jag andas ut”.

Tomas Andersson Wij besitter en sällsynt känsla för ord. Hans texter hyllas ofta och när hans formuleringar serveras så här naket kommer dom ännu närmare än på skiva.
I samband med tillkomsten av den senaste platta "Mörkrets Hastighet” berättade Tomas att man som låtskrivare kan ha tankar och idéer om hur en skiva ska låta, men att det alltid i slutänden är låtarna själva som bestämmer.
"Den här gången ville låtarna ha stråkar och blås. De ville ha variationer och ett snyggt, varmt ljud”, sa Tomas bland annat. Vi håller med men hävdar samtidigt bestämt att Tomas låtar mår fantastiskt bra av att framföras av Tomas själv. Ensam på scen med fyra gitarrer. Gärna i Karlskrona Konsthall.